Att bejaka livet i oss med Medi Yoga (medicinsk yoga)

En dag i yogans värld

Efter en dag med undervisning i Medi Yoga på Yogabolaget i Åkersberga, där jag idag fick mitt diplom som Instruktör i medicinsk yoga, sitter jag nöjd och belåten i soffan hemma. 

Kroppen känns avslappnad och behaglig. Sinnet är stilla och jag känner mig mer närvarande än de flesta andra dagar.

När jag blir 92 år gammal vill jag vara så pigg och vaken som denna 92-åriga yogalärare. Ett bra steg på vägen är nog min instruktörsutbildning i medicinsk yoga och utövande av denna yoga form så gott som dagligen.

Yoga gör någonting med oss människor. Något mycket omvälvande. Det är som om jag via att nå in till mig själv i stillheten också når någonting mycket djupare och fantastiskt. En tillhörighet med någonting större än mig själv.

Källa: http://vm.uconn.edu/~yogaclub/satnam.jpeg

Många är frågorna jag får dessa dagar: Vad är yoga egentligen? Och vad är medicinsk yoga? Är yoga religion?

Frågorna är inte lätta att svara på kort och entydigt. Yoga är olika för olika människor beroende på vilken form av yoga vi utövar, prövar på eller utbildar oss i. Det är olika beroende på våra unika upplevelser av yogan och detta i sin tur är beroende av våra unika kroppar och våra unika liv. Vi befinner oss på olika ställen i livet och våra kroppar har sina blockeringar, styrkor och svagheter som beror på många olika saker.

Jag brukar säga att yoga är en andlig disciplin som vi utövar med hjälp av fysiska rörelser, djupavspänning och meditationer. Det är inte ovanligt att utövare av yoga får tillgång till sedan länge bortglömda eller bortträngda känslor, som plötsligt under eller efter ett yogapass bubblar upp och vill vara med i ditt liv. Yoga handlar mycket om acceptans och att låta allt som finns i livet vara med och få ta plats.

Källa: http://annelibarcelona.bloggsida.se/files/2012/02/307835_2474817880899_1566008443_32595179_864505699_n.jpg

Läs mera på www.medicinskyoga.se om vad medicinsk yoga är och vad som är på gång inom området. Håll också utkik på FB på min sida. Där kommer jag snart att öppna en sida för alla fans av medicinsk yoga eller Medi Yoga (M.Y) som det också heter.

På frågan är yoga religion svarar jag tveklöst nej yoga är inte en religion. Yoga är dock en andlig disciplin och det som är intressant i detta fall är kanske att diskutera frågan: "Vad är andlighet om det inte är religion?"

För mig är andlighet mina sätt att nå in i mig själv och i mitt varande som i sin tur ger mig möjlighet och tillfälle att i nuet känna samhörighet med något mycket större än mig själv. Det är min högst personliga beskrivning av andlighet.

Vad är andlighet för dig?

Ge gärna svar i kommentarsfältet nedan. Det skulle jag uppskatta.


Tina

Livskonsten

Här sitter jag i paradiset i Tylösand och distansjobbar i dagarna två. 

Efter att ha firat Valborg och första maj helgen valde jag att stanna kvar i vårt nya semsterparadis för ensamt distansjobb när maken tidgt en morgon körde upp till huvudstaden. Jag är tacksam över att jag har ett sådant arbete som ger mig den möjligheten till livskvalité.  

 

Jag har nu tillbringat två dagar i ett makligt tempo. 

Stigit upp ovanligt tidigt. Morgonyogat. 

Promenerat längst havet och låtit de kluckande vågorna fylla mig med energi.

Legat och låtit vårsolen värma och ge min vinterbleka kropp liv igen. Jag nästan känner hur D-vitaminerna stormar in i systemet och dansar runt av lycka och fröjd. Det gör jag med!

Jag har lyxat med att bara äta frukt och grönsaker och dricka grönt te. Även det känns det som om kroppen gillar. 

En utrensning för både hjärna, kropp och själ. Precis vad jag behövde för att ta tag i resten av senvåren med nya krafter och ny energi. 

Jag har låtit tomrummet som uppstått få vara just tomrum och stillhet.

Det har varit vidunderligt skönt och välgörande. 

Detta är något jag måste och vill göra till en vana framöver i mitt liv. 

Jag har också fått enormt mycket tanke- och läsarbete gjort.  Utöver det är jag strax klar med det föredrag på tema LIVSINSPIRATION, som jag skall hålla för Stockholms Bröstcancerförening nästa tisdag kväll. 

Då skall vi vara i och tala om Livskonsten, Livsinspiration och metoden uttryckande konst. 

Här nedan kan ni se en av mina bilder.

Det kunde väl inte finnas en bättre plats och ett bättre sätt att förbereda detta föredrag på än här i Paradisets stillhet innan den stora turistsäsongen brakar loss i juni? 

Det är den bästa platsen för kreativitet och skapande. 

Den bästa platsen för att känna livet i sig, som grannen i Madicken sa.  "Jag känner livet i mig"!

Och jag är så tacksam över livet och vad det för i min väg!  TACK! 

Mitt stark-sköra-jag

Jag är starkskör

De senaste dagarna har jag läst i tidningen om Highly Sensitive Persons (HSP) dvs sensitivt begåvade personligheter och jag känner igen mig. På insidan. Där är jag känslomässigt begåvad. 

Utsidan är mera stark. 

Där finns människor som skulle kalla mig känslomässigt avstängd och kall. 

På utsidan verkar det så ibland. Det är Skyddet jag har för att min insida är så mottaglig. 

Min insida är skörare. Inuti är jag känslig. Jag känner av vibbar och fångar upp andras känslor. Det kallas för att vara känslomässigt begåvad och är en tillgång i mitt yrke. 

Det är inte alltid en tillgång i mitt liv.

En del skulle kalla mig överkänslig. 

Själv gillar jag Mia Skäringers förklaring att de andra kanske är underkänsliga bättre.  

Eller jag tycker iallafall att det balanserar och neutraliserar. 

Nu visar rapporter om amerikansk forskning att ca 25 % av befolkningen har sk högkänslig  personlighet (HSP). Läs mera i SvD:s artikel här. 

Nu är tiden inne i mitt liv då jag känner mig redo att börja visa mer av min sköra insida.

Jag känner mig stark nog att göra det nu. 

Att vara äkta har alltid varit mitt motto men jag har inte alltid varit det. 

Jag har undanhållit delar av mig själv. Den skörare delen av mig har ofta känt sig fel och avvisad. Jag har hållit den inne i mig själv för att jag helt enkelt har varit rädd för att visa den. Rädd för att inte bli mottagen och rädd för att bli avvisad.

Panikslagen är ordet. Panik inför tanken att finna mig själv helt ensam i min utsatta sårbarhet som jag ibland känner inombords. 

Då har jag valt att inte visa den. Sårbarheten. Rädslan. Paniken. 

Mina tårar har inte runnit nerför mina kinder. De har runnit på insidan ner i halsen och till brunnen av sorg djupt i min mage. Där har de landat. Alldeles ensamma i botten av min själ. 

Samtidigt som jag är skör är jag också stark, positiv, glad och lycklig. Detta är det lättare att visa upp. Andra människor tar emot mig när jag är sådan och det är inte något jag är rädd för att visa. 

Jag är van vid att vara sådan. Det är en stor del av mig och mitt inre. 

Men för människor utanför mitt inre har det ibland varit hela mitt jag. Min roll och sådan de säger att jag är.......

Vad vet de egentligen har jag tänkt.....men det är ju bilden jag visat utåt.

Sedan har jag börjat visa mig. Men de flesta är ovana och ser ändå inte den sköra. Bilden av mig är fast rotad. Rollen svår att få av. Människor kan inte förstå? Vill inte förstå?

En människa kan vara både och.

Både stark och skör. Skörstark. Starkskör. Vackra ord tycker jag.

De visar på helheten i en människa och det visar på modet i en människa.

För jag är rädd!

Så inihelvete rädd!

Rädd så att jag darrar.

Men det skiter jag i. Jag plockar fram modet. 

Jag har bestämt mig att möta mina demoner och jag har bestämt mig för att samla bevis på att det går............

Att vara skör och att människor förmår att stanna även då.

”Only as high as I reach can I grow

Only as far as I seek can I go

Only as deep as I look can I see

Only as much as I dream can I be”

Se ett inslag där det talas om att vara starkskör  SvT Play

Läs även mer om boken "Drunkna inte i dina känslor: en överlevnadsbok för sensitivt begåvade" här.

Kritiska Kristina eller Uppmuntrande Ulla - vem styr hos dig?

Jag ser mig själv blomstra och slå ut i all min prakt!

Source: 3.bp.blogspot.com via Tina on Pinterest

Ja så kändes det faktiskt idag när jag vaknade efter gårdagens temakväll ”Låt dina resurser blomma!” i regi av Leva PS.

Under kvällen talade Catarina Enholm (coach på Leva PS) och Maria Gerlofsson (chefredaktör på Leva PS) om hög och lågt inom området självbild, automatiska tankar, viljan, våra förväntningar och att nå sin fulla potential och våga blomstra.

Frågor vi fick ställa oss sjäva för att hitta vår personliga potential var:

1.Vad är det allra roligaste du vet?

2.Vad är du mest stolt över hos dig själv?

3.Om jag vore 10 år yngre skulle jag.....

4.Vad brinner du för?

5.Om du hade all ork, tid och pengar i världen vad skulle du göra då?

6.Om du skulle arbeta med något oväntat helt galet vad skulle det vara?

7.Om du skulle använda alla dina inre resurser vad skulle du göra då?

I pausminglet med ett glas vin och en kycklingwrap fann jag några nya vänner och vi samtalade ivrigt om våra respektive automatiska tankar och hur vi kunde ändra på dessa.

Föreläsarna pratade mycket om hur vi fungerade med alla våra automatiska tankar som ofta är den inre kritikerns tankar.

Source: rosaglasogon.se via Tina on Pinterest

Har du hört din inre kritiska röst någon gång? Vad säger den om dig? Är det sant det som sägs?

Själv har jag en delpersonlighet som jag kallar Kritiska Kristina och hon är ingen muntergök direkt.

Kritiska Kristina dyker upp när jag är som tröttast och ofta när jag inte hunnit med alla saker jag föresatt mig att göra. Hon skräder inte orden. Hennes svada kan få den starkaste att ducka och darra. Henne är man rädd för och det krävs enorma mängder mod för att stå kvar och säga emot henne. Helst flyr man hals över huvud när hon dyker upp. Springer undan så fort det går och gömmer sig tills faran är över. Problemet är att hon är ihärdig också. Hon ger sig inte utan går på och på och på utan att tröttna. Hennes energi är outtömlig och den kritiska ordströmmen outtömlig.....

Source: i11.tinypic.com via Tina on Pinterest

Första steget mot att blomstra är att få syn på den starka inre kritiska rösten och sedan att stoppa den. Den inre kritikern bygger ingen positiv självbild och den får oss inte att blomstra. Snarare precis tvärtom.

Min Kritiska Kristina tystnade lite när jag började arbeta med att hitta mina resurser och mina personliga styrkor. Därefter letade jag upp min delpersonlighet Uppmuntrande Ulla.

Uppmuntrande Ulla är väldigt bra på att förstärka mina starka sidor och hon kan få mig att bara notera mina brister, låta dem finnas, inte fastna utan gå vidare. Hon hjälper mig att vara stolt och tacksam över alla mina styrkor och att ta vara på de personliga resurser jag har. Hon ger mig förmågan till självacceptans.

Source: 2.bp.blogspot.com via Tina on Pinterest

Både Kritiska Kristina och Uppmuntrande Ulla är bra att ha men de behöver leva och fungera i balans med varandra. Ungefär som om de satt på varsin av mina axlar under en vanlig dag och talade lika mycket med mig. Ofta får den ena dock övertaget.

Vem har övertaget hos dig?

Resan från Ingen till Någon!

Tanken slår mig med en sådan kraft.

Valde jag själv att bli ”väldigt sjuk” i mina cancersjukdomar. Valde jag det? Valde jag det för att äntligen få den uppmärksamhet och den omsorg och kärlek jag så länge längtat efter?

Kunde det verkligen vara så?

En del av mig ville skrika och protestera. Ville vara offer. Ville vara drabbad. Inte kunde man väl vilja välja att få cancer?

Eller kunde man det frågade sig en annan del av mig. Kunde man vara så svältfödd på kärlek, uppmärksamhet och omsorg. En känslomässig & upplevelsemässig svält och för all del även en självsvält.

Kunde man vara så trött, så sliten av allt ”ta hand om hela världen” som jag själv lagt på mina axlar för att bli någon? Om man blir väldigt sjuk får man uppmärksamhet. Man blir Någon. Precis som en alkholist, en missbrukare, en kriminell, en prostituerad, en stökig ungdom, en anorektiker.....? Man kanske hittar en identitet?

Source: annemariekorling.blogg.se via Tina on Pinterest

Som liten var jag älskad och omhändertagen. Det vet jag.

Djupt inom mig kände jag trots det inte att jag var det. Det var så det var.

Jag behövde så mycket. Jag behövde mera. För mycket? För att jag inte älskade mig själv?

Ungefär som historien jag hörde en mamma berätta om sin ena dotter för mig. Hon sa:

”Hon behöver så mycket. Hon säger ungefär varje minut mamma titta på mig och det jag hör är att hon säger, rent av skriker ”Se mig!” och se mig hela tiden!” Jag ger henne kärlek, uppmärksamhet och kärlek, så mycket det går och jag hinner men hennes behov är omättligt. Hon behöver så mycket! Hon behöver mig hela tiden. Och det går inte.”

Jag valde väg.

Jag blev den som såg andra. När man inte ser sig själv ser man oftast bara andra. Jag blev den duktiga och omhändertagande. Den som gav kärlek, omsorg, värme och såg alla.

Precis det jag själv behövde av andra det gav jag. Men jag såg inte mig själv. Överhuvudtaget inte! Jag gömde mig själv för mig själv. Jag levde bakom en mask jag inte visste att jag hade på mig.

Source: voicesofglass.files.wordpress.com via Tina on Pinterest

Det hände att jag kände av Jante - ”Tro inte att du är någon!”

Då skrek jag inombords: ”Men det är ju det jag gör! Jag tror inte att jag är någon! Då blir jag så här! Då behöver jag höra av dig att jag är någon. Att jag är älskad och att det finns någon där för mig!”

Ofta blev det istället avvisande.

Jag jagade ännu mera och tog ännu större plats. Avvisades eller möttes med tystnad eller ingenting. Så var cirkeln igång och det enda jag sökte på mitt buffliga barnsliga vis var kärlek och någon som såg mig.

Någon som stannade och som klarade av att ta emot mig i allt det jag var och stötta mig till att hitta självkärleken.

På ytan var jag kavat, stark, bestämd och stridsinställd.

En liten tjej som klarade sig. Klarade ALLT. En riktig liten Pippi eller lilla My.

Bakom masken dolde sig den lilla rädda, panikslagna, ledsna och ensamma.

Den ville jag inte vara så därför valde jag att inte se. Jag blev Ingen och det var fullt av ångest. Det var den ångesten jag arbetade så hårt för att hantera när jag tog plats. Då fanns jag.

Att ta plats, synas och höras blev mitt försvar. ”När du syns finns du”

Det blev min väg bort från det mörka, svarta, djupa hålet som ibland var så lockande att bara falla ner i.

Jag behövde någon som såg bortom ytan.

Jag behövde någon som sa ”Du är någon!” & ”Du är värdefull!”

Jag behövde en varm mänsklig famn som tröstade mig och höll mig tätt och sa allt kommer att ordna sig och det fixar jag!

Jag behövde att någon delade ansvaret för att ta hand om mig själv och alla andra med mig. Någon som lät mig, som det lilla barn jag var, vila och överlåta ansvaret på någon annan med trygghet och tillit.

Jag behövde lära mig att säga dessa saker till mig själv.

Idag som vuxen har jag lärt mig det. Jag är väldigt bra på det och jag är stolt över det.

Jag är också bra på att säga det till andra omkring mig.

Jag vet att jag är någon.

Jag vet att jag är värdefull.

Jag vet att jag precis som alla andra har rätt att både ta plats och inte ta plats. Idag hanterar jag ångest på ett annat sundare sätt. Jag kan vara i vila och jag kan släppa ansvar och kontroll.

Jag älskar mig själv och andra för de människor de är. Vi är alla unika och vi är värdefulla på vårt eget unika sätt.

Det har varit en lång väg hit men det är värt resan. Idag är jag Någon!

Behovet av relationskompetens för "hjälpare" är enormt!

Teleoperatören från Relacom ringer på dörren.

Jag ger honom all info jag har från otaliga felsökningar kring vårt bredband, som minst sagt varit instabilt en längre tid.

Syftet är att hjälpa honom. Mycket info kommer från arbete som Tele2 gjort. De är inte bästa samarbetsvänner förstår jag snabbt på hans kommentarer såsom ”Det är säkert mest mitt fel då de talar”.

Men nu är det så att jag är kund och jag ger blanka fan i om de inte kan samarbeta utan istället lägger hela sin tid på att söka efter vems felet är.

Jag är inte intresserad! Det som intresserar mig är att få ett bredband som fungerar för de 350 kr per månad jag betalar för det!

Source: oh.milesplit.com via Tina on Pinterest

Fler företag borde skaffa sig relationskompetens. Då blir de bättre på att kommunicera, samarbeta, diskutera och lyssna.

Kanske slipper kunderna då höra syndabocksresonemangen?

Mina öron vill inte höra ett ljud till!

Relationskompetens är att vara bra på kommunikation, pedagogisk, hjälpande och kreativ.

Tänk om flera tjänstemän från Relakom var fena på att instruera, att lyssna och att ställa de rätta frågorna.

Och tänk om personalen på varenda kundsupport i Sverige ägde egenskaper som empati, förmåga att uppmuntra och motivera besvikna och arga kunder som är trötta på trassel.

Någon kanske har upplevt hemmarbetsdagen som förvandlades till en dag i telefonköer i dialog med dataanimerade metalliska röster och knapptryckandes i evighet.

Sedan äntligen framme; bemötande av en oförstående tjänsteman som inte alls förstår mitt problem och säger "för nu har vi ju gjort allt”. .....

Jo tack jag vet det! Men mitt problem är att ursprungsproblemet kvarstår - MITT BREDBAND är instabilt och jag betalar för det!

Lös det! Bara gör det utan att informera mig om vems felet är...........

Source: halfelf.org via Tina on Pinterest

Nu tror jag att jag surfar in och läser den underbara bloggen "Den galna terapeuten" som drivs av Lena Forsell, en härlig människa som verkligen äger de relationskompetens. Hon är kreativ, hon är hjälpande, hon skriver pedagogiskt och hon är fena på att kommunicera.

Hon ger mig motivation & uppmuntran. Hon ser och och hon ger!

Precis vad jag behöver. Kanske skulle jag skicka installatören från Relacom till henne eller till hennes blogg? Han skulle behöva en galen terapeut.

Boken som talar till hjärtat!

aaaaa

Påskhelgen har passerat och under den har jag haft tid att reflektera en hel del över både det ena och det andra. Det är det sköna med långhelger tycker jag.

En sak jag har reflekterat över är den underbara godhet, vänlighet och generositet vi har mötts av, när vi som nyinflyttade i ett radhusområde i Tylösand, mötts av alla människors vilja att hjälpa oss väl tillrätta så här i början i vårt nya sommarboende.

Vänner och släktingar har lånat ut sina hus så att vi skulle slippa att bo i ett flyttinferno hela påskhelgen. De har bjudit hem oss på påskmiddagar och mat av annan sort så att vi inte skall behöva tänka på att laga mat också. Utöver detta har de också kommit över för att hjälpa oss att bära blytunga möbler, som annars varit omöjliga att flytta för oss.

Source: zandrisens.blogg.se via Tina on Pinterest

Vänner, släktingar, bekanta och obekanta har visat oss sin vänlighet och velat oss väl. Det värmer och ger en god känsla långt in i den känsligaste kärna i oss människor, hjärtat.

Mitt hjärta blir varmt och bultar när jag känner äkta vänlighet och välvilja som generöst ges till mig av människor runt omkring mig. Äkta värme och vänlighet känns. Likaså den falska vänligheten - den känns också men inte riktigt på samma sätt.

Om detta skriver författaren Piero Ferrucci i den nya bok av honom jag nyss har slagit upp de första sidorna i. På bokomslaget till ”Godhetens kraft ; konsten att göra gott” läser jag:

”Att göra gott är hemligheten bakom ett långt och lyckligt liv” och det tror jag verkligen är sant.

När vi ger av oss själva för att vi vill det - dvs den äkta vänligheten - då mår vi bra och när vi får ta del av denna medmänskliga värme och äkta omtanke då mår vi också väl. Ferrucci talar om forskningsresultat som visar att människans sanna natur är att vara vänliga. Vår tid har dock satt oss i färdriktning som gör det svårt för många av oss att finna tiden och tillfällena att vara vänliga mot våra medmänniskor. Väldigt ofta och i många vardagssituationer prioriteras istället effektivitet och resultat före vänlighet, relationer och medmänsklighet. Ofta för att det är så "systemen" ser ut och att vi följer dessa utan att reflektera. Det så att säga går av bara farten.......

För mig är det viktigt med både effektivitet och medmänsklighet och måste jag någonsin välja dem emellan då väljer jag medmänskligheten och relationer. Utan tvekan. Jag lever av detta. Lite som Dalai Lama uttrycker det ”Vänlighet är min religion” så skulle jag kunna förklara mitt förhållningssätt i livet.

Ferrucci beskriver godheten och vänligheten som själva källan till en mängd mänskliga kvaliteer såsom uppriktighet, förmåga att förlåta, tålamod och generositet. Han säger vidare att godheten och medkänslan är viktiga i våra liv för att det gör våra liv meningsfulla och ger oss glädje och lycka i livet. Varför leva med ett annat förhållningssätt?

Jag ser fram emot att läsa resterande kapitel i boken om godhet.

Dessa handlar om:

• ärlighet
• förlåtelse
• värme
• delaktighet
• kontakt
• tillit
• empati
• närvaro
• ödmjukhet
• tålamod
• generositet
• respekt
• flexibilitet
• lojalitet
• minnen
• tacksamhet
• att sträcka ut en hand
• glädje

Läs mer om eller beställ boken här.

Jag ser fram emot många härliga lässtunder och många reflektioner. Ta tillfället till det du också så kan vi diskutera här på bloggen om du vill.